Resumé på svenska
Vårens kulturutbud till hundra procent från
Finland
I vår syns de finländska färgerna i Frankrike när Finland
presenterar sin kultur inom ramarna för den s.k.
kulturutbytesprogrammet. Kulturutbytesprogrammet bär namnet 100 %
Finlande - en France - printemps 2008 och bjuder med sina över 250
evenemang på smakprov på finländsk kultur av alla de slag. Evenemang
ordnas i Paris, Marseille, Strasbourg, Lille, Lyon och Toulouse. Det är
tills vidare det största kultursamarbetsprojektet någonsin för
Finlands del, och förutom staten deltar även företag. I Frankrike har
man under tjugo år ordnat bilaterala kulturutbytesprogram, Saisons
Culturelles. Statscheferna i Frankrike och i landet som bjuds in avtalar
om kulturutbytesprogrammet.
Den finländska kulturutbytet garanterar Finland en särställning
och stor synlighet i Frankrike från april till slutet av juni. Då
kultur- och idrottsminister Stefan Wallin tidigare presenterade
programmet nämnde han tre klara mål ur Finlands synvinkel. Målen är
att öka de internationella möjligheterna och ett långvarigt samarbete
för konstnärer och kultur, att öka de ekonomiska verkningarna i
kulturutbytet, inte bara inom kulturbranschen, utan också inom
kulturturismen samt att öka den finländska kulturens synlighet i
Frankrike.
President Jacques Chirac och statsminister Paavo Lipponen kom
överens om Finlands kulturutbyte våren 2003. Det första beslutet
angående saken gjordes vid ett kulturministermöte hösten 2002.
Kulturutbytesprogrammet administreras av Finlands
undervisningsministerium och utrikesministerium samt av Frankrikes
utrikes- och kulturministerier. Kultursäsongens program har beretts i
ett par år av Iris Schwank i samarbete med kulturexportavdelningen
CulturesFrance vid det franska utrikesministeriet.
Den officiella öppningen går av stapeln 1.-5.4. På aprildagen
uppträder manskören "Huutajat". Strax efter det får
publiken njuta av koreografier framförda av Tero Saarinen Company.
Andra betydande evenemang är det finländska torget på St. Sulpice
-skvären 18.-27.4. samt Finlands deltagande i mässan "Salon
Européen de la Recherche et de l'Innovation" 5.-7.6.
Till början
Regeringen enades om statsfinanserna
Den blågröna regeringen enades förra veckan om ramarna för
statsfinanserna åren 2009 - 2012. Fokus ligger denhär gången bl.a.
på sysselsättning och kompetens.
Enligt regeringen hör finländarnas största framgångsfaktorer i
framtiden till utbildning, bildning, spetsforskning och spetskompetens.
Universitetens anslag, som redan höjdes i det föregående rambeslutet,
höjs ytterligare med 130 miljoner euro fram till 2012. Av detta anslag
anvisas 100 miljoner euro till innovationsuniversitetet. Forskning och
utveckling som gäller nya innovationer får ytterligare anslag.
Att höja sysselsättningen är det viktigaste målet med tanke på
befolkningens stigande medelålder. I enlighet med regeringsprogrammet
satsar regeringen under valperioden på att förbättra matchningen
mellan arbetssökande och arbetstillfällen, på att främja nya
arbetsplatser och företag samt på att minska arbetslösheten och
förebygga utslagning. Anslagen för arbetskraftspolitiska åtgärder
fördelas så att de bättre än hittills stöder sysselsättningen av
arbetslösa på den öppna arbetsmarknaden.
Lösandet av matchningsproblemen mellan den befintliga arbetskraften
och behovet av arbetskraft stöds också genom att sammanlagt 15
miljoner euro av anslagen för låglönestöd överförs årligen till
undervisningsministeriets förvaltningsområde. Finansiering riktas
särskilt till åtgärder för att öka antalet studieplatser inom den
grundläggande yrkesutbildningen och yrkesinriktade
tilläggsutbildningen, till utbildning som förbereder för
grundläggande yrkesutbildning och grundläggande utbildning för
invandrare samt till tilläggsutbildning för undervisningspersonal.
Ett centralt delområde i den blågröna regeringens politik är att
Finland ska vara ett land som kännetecknas av kreativitet, kompetens
och en hög bildningsnivå. Anslagen för universitetens basfinansiering
höjdes redan i det föregående rambeslutet så, att de ökar med 80
miljoner euro fram till 2011. Utöver de tidigare tilläggen fogas till
universitetens omkostnader 10 miljoner euro år 2011 och 30 miljoner
euro år 2012. Avsikten är att universiteten genom en ändring av
universitetslagen ska bli offentligrättsliga inrättningar med större
ekonomisk autonomi. På motsvarande sätt har regeringen beredskap att
kapitalisera de övriga universiteten på basis av en utredning om
frågan.
Inrättandet av innovationsuniversitetet är en viktig del av
universitetsreformen. Regeringen är beredd att fram till år 2010
anvisa sammanlagt 500 miljoner euro till innovationsuniversitetets
stiftelsetillgångar under förutsättning att de övriga finansiärerna
ingår en juridiskt förpliktande förbindelse att investera minst 200
miljoner euro. Basfinansieringen av innovationsuniversitetets verksamhet
läggs till den finansiering som de nuvarande tre universiteten får och
uppgår till 100 miljoner euro per år fram till 2012. Tillägget
övergår gradvis till att utgöra finansiering som alla universitet kan
konkurrera om åren 2015-2020.
Finansieringen av forskning och utveckling ökar, utöver beloppen
enligt tidigare beslut, med 13 miljoner euro år 2011 och 32 miljoner
euro år 2012. Universitetens tilläggsfinansiering räcker inte för
att höja nivån på det vetenskapliga arbetet om inte arbetet som
forskare i ett vetenskapssamfund är ett lockande alternativ. Ett system
med social trygghet och pensionsskydd för stipendiemottagare tas i bruk
den 1 januari 2009 och finansiering för detta ändamål reserveras i
rambeslutet.
Den finländska kulturexporten främjas genom ökade anslag åren
2010 och 2011. På verksamhetsområdet för kultur har nivån på
anslagen för såväl anskaffning av inventarier som ombyggnad av
lokaler och fastigheter höjts på grund av att Museiverket och
Nationella audiovisuella arkivet behöver mer utrymme. Projektet Åbo,
Europas kulturhuvudstad 2011 understöds.
Regeringen justerade också ramarna för valperioden för att de
tekniskt ska motsvara pris- och kostnadsnivån samt ändringarna i
budgetens struktur. Den justerade ramen är 35,8 miljarder euro för
2009, 36,3 miljarder euro för 2010 och 36,5 miljarder euro för 2011.
Ramen för 2012 är 36,4 miljarder euro före den ofördelade reserven
och tilläggsbudgetreserven.
Nya produktivitetsfrämjande åtgärder inleds i enlighet med
regeringsprogrammet och rambeslutet för valperioden. Den minskning av
behovet av personal som följer av åtgärderna berör främst åren
2012-2015 och minskningen förväntas motsvara sammanlagt 4 800
årsverken.
Ministerierna preciserar de produktivitetsfrämjande åtgärder inom
varje förvaltningsområde som är nya till innehållet, verkningarna
och den tidsmässiga förläggningen i oktober 2008. Utifrån detta
granskar regeringen i november 2008 läget i fråga om beredningen och
genomförandet av de produktivitetsfrämjande åtgärderna.
Produktivitetsprogrammet och de åtgärder som avses ovan bereds och
genomförs i samarbete med statens personalorganisationer och
företrädare för personalen samt med personalen på alla
förvaltningsnivåer.
Källa: Statsrådets pressmeddelande 11.3.
Till början
 |
 |
|
|
|
Från
mål till interaktion. En utvärdering av pedagogiken i den
grundläggande utbildningen (på finska)
Atjonen, P., Halinen, I., Hämäläinen, S., Korkeakoski, E.,
Knubb-Manninen, G.,
Kupari, P., Mehtäläinen, J., Risku, A.-M., Salonen, M. &
Wikman, T.
ISSN 1795-0155 (tryckt), ISSN 1795-0163 (pdf)
ISBN 978-951-39-3136-0 (tryckt), ISBN 978-951-39-3137-7 (pdf)
|
|
Stora undervisningsgrupper belastar elever och
lärare
Enligt den färska utvärdering som Rådet för
utbildningsutvärdering har organiserat på uppdrag av
undervisningsministeriet är skolornas undervisningsgrupper för stora.
De stora grupperna försvårar undervisningen som enligt rådet borde
vara mer elevcentrerad. Enligt lärarna kännetecknas undervisningen,
när den upplevs vara som bäst, av att eleverna är aktiva,
undervisningen varierande och inlärningsuppgiften och stoffet
motiverande. Vardagen präglas dock av stress och allt fler uppgifter.
Enligt utvärderingen är lärarnas yrkeskompetens god, och de
regionala skillnaderna i undervisningens kvalitet, språk eller
skolnivå var mycket små. Lärarna inom den grundläggande utbildningen
är inställda på att göra vad de kan för eleverna, och de strävar
efter att beakta elevernas individuella behov och deras förmåga.
Undervisningen är mer elevcentrerad än vad tidigare undersökningar
visat. Lärarna uppskattar och uppmuntrar eleverna, och eleverna beaktas
också när man väljer undervisningsmetoder.
Lärarna önskar mer fortbildning för att bättre kunna svara mot
differentieringsbehoven i undervisningen. Skolornas ekonomiska
verksamhetsförutsättningar varierar, och skillnaderna kommer också
till uttryck i de fortbildningsmöjligheter som lärarna erbjuds.
Lärarna anser att stora och heterogena undervisningsgrupper utgör den
största utmaningen för en god pedagogik. Andra utmaningar är
krävande mål, problem med arbetsron, brist på motivation hos eleverna
och inlärningssvårigheter.
Läroplanen, läroämnets karaktär och läroboken utgör i praktiken
grund för planeringen av undervisningens innehåll. Läroboken spelar
dock en betydligt mindre roll i de svenskspråkiga skolorna än i de
finskspråkiga - eventuellt pga. bristen på uppdaterade läromedel
eller pga. skillnader i didaktiskt tänkande. Vid utformningen av
undervisningen har de finlandssvenska lärarna framför allt som
ledstjärna att skapa en trygg, trevlig och inspirerande
inlärningsmiljö med arbetsro för eleverna, att beakta de enskilda
elevernas behov och förmåga samt att väcka motivation.
Samhälleliga förändringar återspeglas i nya krav på pedagogiken.
En faktor som försvårar undervisningen är allt oroligare elever,
elever som vant sig vid ett allt snabbare tempo och ett ökat antal
elever med specialbehov integrerade i normal klass. Lärarna ställde
framför
allt krav på åtgärder för att minska undervisningsgruppernas storlek.
Grupper på över 25 elever anses också av utvärderingsgruppen vara
för stora för att lärarna skall kunna beakta elevernas särdrag på
det sätt som läroplanen förutsätter.
Utvärderingen har genomförts av en utvärderingsgrupp som Rådet
för utbildningsutvärdering tillsatt och som bestod av pedagogiska
sakkunniga från olika områden av utbildningen. Utvärderingen bygger
på såväl enkäter som tidigare forskning. För den svenska
utbildningens del sändes en förfrågan till alla 45 svenska skolor med
undervisning i åk 7-9 och femtio skolor med undervisning i åk 4. Det
svenska materialet bestod av 438 lärares enkätsvar. Dessutom besöktes
tre svenska skolor.
Källa: Rådet för utbildningsutvärdering
Till början
Sex procent avbryter sina studier
Det utbildningspolitiska målet under hela 2000-talet har
varit att minska antalet avbrutna studier. I praktiken slutför alla unga
finländare sin grundutbildning och även avbrutna gymnasiestudier är
ovanliga. En utmanande åldersstruktur, allt hårdare internationell
konkurrens och framgång i arbetslivet gör det dock svårt att
ytterligare minska antalet
avbrutna studier. Enligt statistikcentralen har sex procent av de
studerande i utbildning som leder till examen avbrutit sina studier. De
fortsatte inte heller inom någon examensinriktad utbildning.
Utvecklingsplanen för utbildning och forskning innehåller de
utbildningspolitiska linjedragningarna för de närmaste åren och har
som mål att antalet genomförda examina skall stiga från 70 till 80
procent. Detta kräver effektiva åtgärder. Även oändamålsenlig,
långvarig och flerfaldig utbildning bör begränsas enligt
utvecklingsplanen. Som åtgärd föreslås en utveckling av
studiehandledningen, informationen och rådgivningen i anslutning till
utbildningen, elevantagningen samt studiestödet.
Enligt statistikcentralens statistik för läsåret 2005-2006 avbröt
4 procent av eleverna som deltog i gymnasieutbildning riktad till
ungdomar och 10,5 procent studeranden inom yrkesutbildningen sina
studier. Inom yrkeshögskoleutbildningen avbröt 9 procent sina studier
och inom universitetsutbildningen 6 procent. Jämfört med föregående
år ökade studieavbrotten något inom alla utbildningssektorer med
undantag av yrkesutbildningen, där antalet avbrott var oförändrade.
Under senaste år har studieavbrotten ökat mest inom
yrkeshögskoleutbildningen.
Män avbröt sin utbildning oftare än kvinnor. Den största
könsskillnaden i avbrotten fanns inom yrkeshögskoleutbildningen, där
avbrottsprocenten för män var mer än 11 procent och för kvinnor 7,5
procent. Vid yrkesutbildning riktad till ungdomar förekom de flesta
avbrotten inom naturbruk och miljöområdet samt inom det
naturvetenskapliga området, vid yrkeshögskoleutbildning skedde de
flesta avbrotten inom det naturvetenskapliga området samt inom teknik
och kommunikation och vid universitetsutbildning likaså inom det
naturvetenskapliga området.
Statistikcentralen publicerar årligen information avbrutna studier i
publikationen Läroanstaltsstatistik. Statistikcentralen har
sammanställt statistik över avbrott i utbildningen efter
grundskolestadiet på basis av ett individbaserat material över
studerande och examina sedan läsåret 2000-2001. Det centrala objektet
för granskning är utbildningssektorn, trots att uppgifter också har
producerats ur andra synvinklar, t.ex. efter läroanstalt,
utbildningsområde och landskap.
Källa: Statistikcentralen
/ Avbrott i utbildningen
Till början
Riksdagsledamöterna frågar - statsrådet svarar
Riksdagsledamot Marjo Matikainen-Kallströms (saml) skriftliga
spörsmål hänför sig till utredningen av en kriminalisering av bruk
av dopningsmedel. Justitieminister Tuija Brax svarade på
spörsmålet.
Man förväntar sig att idrott ska vara hederlig och rejäl. En
kriminalisering av bruk av dopningsmedel vore ett uttryck för
samhällets ogillande inställning till användning av ohederliga
förfaringssätt inom idrotten. En kriminalisering kan dock inte grundas
på ett ogillande av en viss verksamhet, utan verksamheten ifråga ska
också orsaka fara för andra än gärningsmannen själv, skriver Brax.
Strafflagen föreskriver olaglig framställning, införsel i landet
och spridning samt innehav i spridningssyfte av dopningsmedel som
straffbara. Innehav av dopningsmedel kan också vara straffbart som
olaga befattningstagande med infört gods om en person anskaffar eller
innehar dopningsmedel som han eller hon vet att har smugglats. I övriga
fall är innehav inte straffbart enligt strafflagen. Inte heller bruk av
dopningsmedel är kriminaliserat, men bruk av sådana medel som är
klassificerade som narkotika och som är förbjudna i idrottens interna
regler kan vara straffbart som straffbart bruk av narkotika.
I regeringens proposition till revidering av strafflagen motiverade
man att lämna bruk av dopningsmedel obestraffat särskilt med att man
inte fullständigt kunnat bevisa att bruk av dopningsmedel äventyrar
andras än gärningsmannens egen hälsa. Ett äventyrande eller skadande
av den egna hälsa är endast mycket sällan kriminaliserat. En
kriminalisering av bruk av dopningsmedel kan också ha menliga
hälsoeffekter, eftersom användarna av dopningsmedel kan tänkas
undvika hälsovårdstjänster.
Det är redan nu möjligt att påföra sådana idrottare som blivit
fast för bruk av dopningsmedel rätt så kännbara påföljder som
grundar sig på de internationella och nationella grenförbundens regler,
Världsantidopningskoden, Finlands antidopningsregelverk, Unescos
konvention mot dopning inom idrotten och Europarådets konvention mot
doping. Förbuden i anslutning till avstängning från idrott, särskilt
ett tävlingsförbud, kan ha mycket stora konsekvenser för en persons
ekonomiska ställning, så som eventuella skyldigheter avseende
återbetalning av träningsbidrag, avseende avtalsviten eller
skadestånd. Dessutom är ett avslöjande av bruk av dopningsmedel ofta
en sak som omfattande behandlas i massmedia och användaren blir då
lidande av de sociala sanktionerna. Eventuella straffrättsliga
påföljder vid sidan av idrottens interna påföljder kan innebära en
oskälig ackumulering av påföljder för en idrottare som endast gjort
sig skyldig av bruk av dopningsmedel.
Om bruk av dopningsmedel skulle kriminaliseras i strafflagen, vore
man tvungen att undersöka de dopningsfall som kommit fram inom
tävlingsidrotten som brottsärenden. Definitionerna för dopningsmedel
i idrottens interna regelverk och strafflagen avviker från varandra.
För närvarande kan en idrottare straffas med avstängning från idrott
också för bruk av ett sådant dopningsmedel som i strafflagen inte
definieras som dopningsmedel. Av denna skillnad mellan definitionerna
kan följa gränsdragnings- och jämlikhetsproblem, om endast bruket av
de dopningsmedel som definieras i strafflagen kriminaliseras. Också då
det är fråga om bruk av ett sådant medel som är förbjudet såväl i
idrottens interna regelverk som i strafflagen vore det möjligt att de
olika beviströsklarna skulle leda till att domstolarnas och
idrottsorganisationernas avgöranden avviker från varandra. Detta
skulle eventuellt minska betydelsen av idrottsorganisationernas
dopningsövervakning.
Det finns tecken på att motionsidrottarnas bruk av dopningsmedel har
ökat i Finland. En kriminalisering av bruk av dopningsmedel är inte
det rätta sättet att komma åt detta problem. Framför allt skulle
övervakningen av motionsidrottares bruk av dopningsmedel vara
problematisk. Bruk av dopningsmedel konstateras med ett blod- eller
urinprov som kan genomföras endast på en lagstadgad grund eller med
samtycke av den som ska testas. De fall där polisen skulle kunna
påvisa sannolika skäl att misstänka bruk av dopningsmedel eller andra
giltiga skäl för ett test vore sannolikt sällsynta. Bruk av
dopningsmedel skulle utanför toppidrotten uppdagas rätt så
slumpmässigt främst i samband med undersökningen av andra
dopningsbrott (t.ex. spridning av dopningsmedel).
Också i fråga om tävlingsidrottare riktar sig övervakningen i
praktiken på olika sätt mot toppidrottare och vanliga idrottare. De
test som Finlands Antidopningskommitté och idrottsorganisationerna
utför riktar sig i praktiken endast mot toppidrottare, eftersom
resurserna inte förslår till testning av samtliga tävlingsidrottare.
Toppidrottarnas risk att bli fast för ett straffrättsligt straffbart
bruk av dopningsmedel vore därför betydligt större än vanliga
idrottares risk, vilket kan anses problematiskt med hänsyn till
jämlikheten.
Utvecklandet av antidopningsarbetet och en ökning av dess
finansiering är effektiva medel när det gäller att förebygga bruk av
dopningsmedel. Särskilt vid förebyggandet av motionsidrottares bruk av
dopningsmedel är antidopningsarbetet mera ändamålsenligt än en
utvidgning av det straffrättsliga ansvaret att gälla bruk av
dopningsmedel. Vid undervisningsministeriet planeras ett projekt som
syftar till att sträcka ut antidopningsarbetet att gälla också
motionsidrott.
Skriftligt spörsmål 27/2008
Inga planer på ändring av systemet för återkrav av studiestöd
Riksdagsledamot Antti Kaikkonens (cent) spörsmål hänför
sig till systemet för återkrav av studiestöd. Kultur- och
idrottsminister Stefan Wallin svarade på spörsmålet.
Vid den inkomstövervakning som gällde år 2006 överskreds
årsinkomstgränsen för närmare 42 000 studerande, dvs. för ca 13
procent av alla stödtagare. Av dem som fått ett förslag om återkrav
blir ca 80 procent tvungna att betala tillbaka stöd. Studielån
återkrävs aldrig på basis av inkomsterna. Återkraven har ökat,
vilket är ett tecken på att de studerande i allt högre grad
förvärvsarbetar.
Wallin påminner om att gränserna för den studerandes egna
inkomster höjdes med 30 procent från den 1 januari 2008 i enlighet med
regeringsprogrammet. Om årsinkomstgränsen överskrids med högst 220
euro återkrävs dock inte överbetalt stöd. Dessa förändringar
kommer att i avsevärd grad lindra den behovsprövning i samband med
studiestödet som baserar sig på den studerandes egna inkomster. De nya
inkomstgränserna används år 2010 när inkomsterna för 2008 granskas.
Enligt lagen om studiestöd höjs det studiepennings- och
bostadstilläggsbelopp som skall återkrävas på basis av den
studerandes egna inkomster med 15 procent. Höjningen är en
engångsföreteelse och någon annan ränta på den återkrävda summan
uppkommer inte. Syftet med höjningen är att få den studerande att
återbetala stöd som han eller hon fått till för stort belopp inom
den utsatta tiden. I så fall behöver den studerande inte betala någon
förhöjning. Den studerande skall i första hand betala stöd som han
eller hon lyft till för stort belopp före utgången av mars året
efter stödåret.
Höjningen är skälig, om man beaktar att stödet kan återkrävas
först två år efter det att det betalades ut. Återkravet förorsakar
heller inga andra kostnader även om summan betalas tillbaka i flera
olika poster. De verkliga årliga räntorna för ett banklån utan
garanti är synnerligen höga, ca 8-15 %.
En tillförlitlig inkomstövervakning kan göras först efter
verkställd beskattning. Om den studerandes årsinkomst överskrider det
fribelopp som anges i lagen om studiestöd, får den studerande ett
förslag till beslut om återkrav av överbetalt stöd, eftersom
Folkpensionsanstalten inte har några uppgifter om vilken del av
inkomsterna som erhållits under studietiden. Den studerande kan inom 30
dagar be Folkpensionsanstalten om ny behandling.
I begäran ger den studerande en utredning om studierna och när
inkomsterna erhållits. Om det vid övervakningen visar sig att den
studerandes inkomster överskrider den årsinkomstgräns som baserar sig
på stödmånaderna, återkrävs det stöd som betalts för mycket.
Inkomster som har erhållits samma år som studierna inleds men före
den månad då studierna inleds eller som har erhållits samma år som
studierna avslutas men efter den månad då examen avläggs eller efter
att de studier som berättigar till studiestöd har slutförts beaktas
dock inte till den del fribeloppet skulle överskridas på grund av dem.
Den studerande skall själv se till att årsinkomsten inte överstiger
fribeloppet. Den studerande kan via Folkpensionsanstaltens service på
nätet låta bli att lyfta stöd, återbetala stöd eller annullera
stöd. På nätet finns också ett kalkylprogram som gör det lätt att
bedöma om stöd eventuellt betalts till för stort belopp.
Den studerande kan förhandla med Folkpensionsanstalten om
tidtabellen för återbetalning av överbetalt stöd. Om den studerande
söker ändring i Folkpensionsanstaltens beslut om återkrav, kan
återkravet verkställas först då det finns ett lagakraftvunnet beslut
i ärendet, antingen av besvärsnämnden eller i sista hand av
försäkringsdomstolen.
Skriftligt spörsmål 42/2008
Språkkunskaper och kulturkännedom underlättar de utländska
examensstuderandenas integrering
Riksdagsledamot Anne Sinnemäki (gröna) hör sig för om
tillräckligheten i yrkeshögskolornas språkundervisning för
utländska examensstuderande.
Enligt undervisningsminister Sari Sarkomaa, som svarade på
spörsmålet, delar regeringen uppfattningen om att man vid
universiteten och yrkeshögskolorna i större utsträckning bör satsa
på undervisning i finska och svenska samt på kännedom om den finska
kulturen, för att de som avlagt examen i Finland lättare ska
integreras i det finska samhället. Utbudet av språkutbildning för
utländska studerande bör vara ändamålsenligt med tanke på studierna
och arbetslivet. Dessa linjedragningar har gjorts i den utvecklingsplan
för utbildning och forskning 2007-2012 som regeringen godkänt.
Internationaliseringen av högskoleutbildningen har varit ett
centralt högskolepolitiskt mål, som man strävat efter att nå genom
att utveckla kvaliteten på utbildningen och forskningen. Enligt
Sarkomaa vägleds högskolorna som ett led i den strukturella
utvecklingen att i samarbete producera stödtjänster som anknyter till
internationalisering. Genom detta kan man stärka enskilda
yrkeshögskolors och universitets möjligheter att erbjuda sina
studerande en tillräckligt kvalitativ undervisning i finska och
svenska. Högskolorna kommer under 2009 också att göra upp
språkstrategier för hela sin verksamhet.
Undervisningsministeriet bereder under 2008 tillsammans med
universiteten, yrkeshögskolorna och intressentgrupper en nationell
internationaliseringsstrategi för högskolorna. I strategin kommer man
att övergripande behandla internationaliseringen av högskolorna samt
deras utbildning och forskning. Även stödtjänsterna för utländska
studerande och undervisningen i de inhemska språken kommer att knytas
till strategin.
År 2007 studerade 5 400 utländska examensstuderande vid
yrkeshögskolorna. I och med internationaliseringen har också utbudet
av utbildning på främmande språk utvecklats och utökats vid
högskolorna. Vid yrkeshögskolorna studerar de utländska
examensstuderandena i huvudsak på engelskspråkiga utbildningsprogram.
Alla högskolor anordnar undervisning i finska eller svenska för de
utländska examensstuderandena, men undervisningsresurserna är på sina
ställen otillräckliga. År 2007 ordnades vid yrkeshögskolorna
undervisning i finska som främmande språk till en omfattning av
sammanlagt 860 studiepoäng och drygt 4 600 yrkeshögskolestuderande tog
del av studierna.
Skriftligt spörsmål 16/2008
Till början
Tema:
Världsomfattande ansvar kontra ansvarslöshet
Mauri Åhlberg
I sin artikel tar Åhlberg bl.a. upp det ansvar professorer och
lektorer har i sin undervisning då det gäller att främja hållbar
utveckling. Har frågar sig också om den akademiska friheten gör att
den hållbara utvecklingen främjas eller glöms bort.
Åhlberg tar också upp Harvardprofessorn Howard Gardner som har
forskat i ansvar över frågor i det egna livet och hur det påverkar
hela mänskligheten. Gardner ger bl.a. annat exempel på fem
kunskapsområden som är livsviktiga för en bättre framtid. Dessa och
andra motsvarande kunskapsområden har Åhlberg utvecklat under de
senaste tjugo åren.
Till början
Arbetsgrupper och uppdrag
Åtgärdsprogram för inflyttning av arbetskraft bereds
Konkreta åtgärder för en arbetsbaserad invandring utreds under
ledning av inrikesministeriet. Planerna är att i enlighet med
regeringsprogrammet göra ett åtgärdsprogram för arbetsbaserad
invandring.
Inrikesministeriet har tillsatt ett projekt för att bereda ett
åtgärdsprogram för arbetsbaserad invandring för åren 2009-2011.
Projektets verksamhetsperiod tar slut i slutet av året. En
ledningsgrupp inrättas för att stöda åtgärdsprogrammet. Ordförande
är migrationsdirektören Tuomo Kurri vid inrikesministeriet.
Olika aktörer skall höras under de olika beredningsskedena.
Utredning om sektorsforskningsområdets strukturreformer
Kommissionen för sektorsforskning vill utreda vilket
forskningsanstaltssystem som på bästa sätt främjar det
tväradministrativa och -vetenskapliga sektorsforskningssamarbetet.
Under ledning av professor Jorma Rantanen sätter kommissionen
igång utredningsarbetet som skall utvärdera det nuvarande
forskningsfältets ändamålsenlighet med tanke på samhällets
forskningsbehov och förverkligandet av kommissionens forskningsagenda.
Utredningsmannen Rantanen skall överlämna en mellanrapport om
utredningen 20.5. och slutrapporten senast 15.8.
Veterinärernas specialiseringsutbildning utreds
Ett av målen i regeringsprogrammet är att förbättra
veterinärtjänsterna och myndighetstjänsterna i anslutning till
veterinärer. Man har också erkänt bristen på veterinärer och
undervisningsministeriet har vidtagit åtgärder för att öka antalet
studieplatser inom veterinärmedicinen. Vid ökningen av studieplatser
tas eventuella behov av specialveterinärutbildningar i beaktande.
Det är endast Helsingfors universitet som i Finland kan erbjuda
veterinär- och specialveterinärutbildning och svarar för studiernas
och undervisningens innehåll, struktur, utvärdering av
studieprestationer och utveckling av undervisningen. Arbetet skall vara
färdigt senast 15.12.2008.
Ordförande för arbetsgruppen är vicedekanen, professorn Outi Vainio.
För övriga medlemmar, se Työryhmiä ja
toimeksiantoja
Till början
Lediga tjänster
Rådet för utvärdering av högskolorna (RUH) är ett
sakkunnigorgan som har till uppgift att bistå universiteten,
yrkeshögskolorna och undervisningsministeriet i ärenden som gäller
utvärdering av högskolorna.
Utvärderingsrådet deltar aktivt i det internationella samarbetet
på området. Aktuella frågor är att utveckla och auditera
högskolornas kvalitetssäkringssystem samt att ta ställning till
förslag som gäller kvalitetsenheter inom utbildning. Information om
utvärderingsrådets verksamhet finns på webbplatsen www.kka.fi.
Rådet finns i Kronohagen i Helsingfors, adress Mariegatan 15 A.
För beredningen och verkställigheten av de ärenden som behandlas i
utvärderingsrådet finns ett sekretariat, där följande
tjänsteförhållandet ledigförklaras:
Generalsekreterare
Det är fråga om ett tidsbestämt tjänsteförhållande, som varar
till 31.12.2009.
Generalsekreteraren har till uppgift att leda sekretariatets
verksamhet.
Av den som utnämns till generalsekreterare krävs doktorsexamen samt
utmärkt förmåga att använda finska i tal och skrift och nöjaktig
förmåga att använda svenska i tal och skrift. För att uppgiften
skall kunna skötas med framgång behövs god förtrogenhet med
utvärderingen av högskolorna och med den internationella utvecklingen
på området, god kännedom om högskoleväsendet och
utbildningspolitiken, i praktiken visad ledarförmåga, förmåga att
utveckla utvärderingsrådets verksamhet samt goda muntliga och
skriftliga kunskaper i engelska. Övriga språkkunskaper räknas som
merit.
I ministeriets lönesystem har tjänsteförhållandet kravprofil 12 (uppgiftsbaserad
lön 3 937,15 euro/mån.). Dessutom betalas lön enligt individuell
arbetsprestation till högst 50 % av den uppgiftsbaserade lönedelen.
Närmare information om uppgiften ges av direktör Anita Lehikoinen
tel. (09) 1607 7353 och direktör Hannu Sirén tel. (09) 1607 7239.
Helsingfors 12.3.2008
Överdirektör Håkan Mattlin
Ansökan riktas till undervisningsministeriet och skall inklusive
matrikelutdrag eller kopior av betyg och intyg vara inlämnade på
undervisningsministeriets registratorskontor, Sjötullsgatan 10, 00170
Helsingfors senast 4.4.2008 före tjänstetidens slut (kl.
16.15). Ansökan kan också sändas elektroniskt under adress
opmkirjaamo@minedu.fi inom samma tid. Diarienumret 34/111/2008 skall
nämnas i ansökan. Ansökningshandlingarna återsänds inte.
|
