Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv
Ratificerad av Finlands regering den 13 Februari 1987
Publicerad i Finlands författningssamlings fördragsserie nr 19/87
KONVENTION
om skydd för världens kultur- och naturarv
Generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur,
som håller sin sjuttonde session i Paris från den 17 oktober till den 21 november 1972 och som
konstaterar att kulturarvet och naturarvet mer och mer hotas av förstörelse, där förfallet inte
endast sker på grund av traditionella orsaker utan även genom ändrade sociala och ekonomiska
villkor som förvärrar situationen och leder till ännu allvarligare skada eller förstörelse,
anser att förfall eller försvinnande av någon del av kultur- eller naturarvet innebär en
skadlig utarmning av det arv som tillhör världens alla nationer,
anser att skyddet av detta arv på nationell nivå ofta är ofullständigt på grund av storleken av de resurser som detta skydd kräver och på grund av otillräckliga ekonomiska, vetenskapliga och tekniska resurser i det land där det objekt som skall skyddas befinner sig,
erinrar sig att organisationens stadga föreskriver att organisationen skall vidmakthålla, öka
och sprida kunskap genom att säkerställa bevarandet och skyddet av världens arv och genom att
anbefalla berörda nationer erforderliga internationella konventioner,
anser att befintliga internationella konventioner, rekommendationer och resolutioner om
kultur-, och naturvärden visar hur viktigt det är för världens alla folk att vårda dessa unika och
oersättliga objekt, oavsett vilket folk de tillhör,
anser att delar av kultur- eller naturarvet är av särskilt stort intresse och därför behöver bevaras som en del av mänsklighetens gemensamma världsarv,
anser att det med hänsyn till de stora och allvarliga nya faror som hotar dessa objekt tillkommer det internationella samfundet som helhet att delta i skyddet av kultur- och naturarv av särskilt stort universellt värde genom att ge kollektivt bistånd som, även om det inte kan ersätta de åtgärder som vidtas av den berörda staten, utgör ett effektivt komplement till dessa,
anser att det därför är nödvändigt att anta nya bestämmelser i form av en konvention som
upprättar ett effektivt system för gemensamt skydd av kultur- och naturarv av särskilt stort
universellt värde, uppbyggt på permanent grundval och i enlighet med moderna, vetenskapliga
metoder,
beslöt vid sin sextonde session att denna fråga skulle bli föremål för en internationell
konvetion,
antar i dag den 16 november 1972 denna konvention.
1. Definition av kultur- och naturarv
Artikel 1
I denna konvention skall följande betraktas som "kulturarv":
byggnadsminnesmärken: arkitektoniska verk, monumentala skulpturer och målningar, element
eller byggnadsverk av arkeologisk art, inskriptioner, grottbostäder samt flera företeelser
tillsammans som är av särskilt stort universellt värde ur historisk, konstnärlig eller vetenskaplig
synpunkt;
grupper av byggnader: grupper av fristående eller sammanhängande byggnader som på grund av
sin arkitektur, enhetlighet eller läge i landskapet är av särskilt stort universellt värde ur
historisk, konstnärlig eller vetenskaplig synpunkt; miljöer: verk skapade av människan eller
kombinerade verk av naturen och människan ävensom områden innefattande arkeologiska miljöer som är
av sär- skilt stort universellt värde ur historisk, estetisk, etnologisk eller antropologisk
synpunkt.
Artikel 2
I denna konvention skall följande betraktas som "naturarv":
fysiska och biologiska naturformationer eller grupper av sådana formationer som är av
särskilt stort universellt värde ur estetisk eller vetenskaplig synpunkt;
geologiska och fysiografiska formationer och klart avgränsade områden som utgör vistelsemiljö
för hotade djur- och växtarter av särskilt stort universellt värde ur vetenskaplig eller
naturskyddssynpunkt;
naturmiljöer eller klart avgränsade naturområden som är av särskilt stort universellt värde
ur vetenskaplig eller naturskyddssynpunkt eller på grund av deras naturskönhet.
Artikel 3
Det tillkommer varje stat som är part i denna konvention att identifiera och avgränsa olika
objekt som avses i artiklarna 1 och 2 ovan och som befinner sig på dess territorium.
II. Nationellt skydd och internationellt skydd av kultur- och naturarv
Artikel 4
Varje stat som är part i denna konvention erkänner att skyldigheten att säkerställa
identifiering, skydd, bevarande, presentation och överlämnande till kommande generationer av det
kultur- och naturarv som avses i artiklarna 1 och 2 och som befinner sig på dess territorium främst
tillkommer denna stat. Den skall göra allt den förmår härför så långt dess egna resurser räcker
och, om så är lämpligt, med eventuellt internationellt bistånd och samarbete, särskilt av
ekonomisk, konstnärlig, vetenskaplig och teknisk art.
Artikel 5
För att säkerställa att effektiva och aktiva åtgärder vidtas för skydd, bevarande och
presentation av det kultur- och naturarv som befinner sig på dess territorium skall varje stat som
är part i denna konvention sträva efter, såvitt det är möjligt och lämpligt för vederbörande land,
att
a) anta en allmän politik som syftar till att ge kultur- och naturarvet en funk- tion i
samhällslivet samt inordna skyddet av detta arv i generella planerings- program;
b) upprätta ett eller flera organ inom sitt territorium, där sådana organ inte finns, för
skydd, bevarande och presentation av kultur- och naturarvet och förse dessa med lämplig personal
och med resurser som gör det möjligt för dem att utföra sina uppgifter;
c) utveckla vetenskapliga och tekniska undersökningar och forskning samt utarbeta sådana
verksamhetsmetoder som gör det möjligt för staten att motverka de faror som hotar dess kultur-
eller naturarv;
d) vidta lämpliga rättsliga, vetenskapliga, tekniska, administrativa och finansiella åtgärder
som är nödvändiga för identifiering, skydd, bevarande, presenta-tion och återställande av detta
arv; samt
e) främja upprättande eller utveckling av nationella eller regionala centra för utbildning i
skydd, bevarande och presentation av kultur- och naturarvet samt uppmuntra vetenskaplig forskning
på detta område.
Artikel 6
1. Med full respekt för de staters suveränitet på vilkas territorium det kultur- och naturarv
som avses i artiklarna 1 och 2 befinner sig och utan intrång i den äganderätt varom stadgas i
nationell lagstiftning, erkänner de stater som är parter i denna konvention att sådant arv utgör
ett världsarv för vars skydd det internationella samfundet som helhet har skyldighet att samarbeta.
2. De fördragsslutande staterna åtar sig i enlighet med bestämmelserna i denna konvention att
hjälpa till vid identifiering, skydd, bevarande och presenta-tion av det kultur- och naturarv som
avses i artikel 11 styckena 2 och 4, om de stater på vilkas territorium arvet är beläget begär
detta.
3. Varje stat som är part i denna konvention åtar sig att inte vidta några avsiktliga
åtgärder som direkt eller indirekt kan skada det kultur- och naturarv som avses i artiklarna 1 och
2 och som befinner sig på territorium tillhörande andra stater som är parter i denna konvention.
Artikel 7
I denna konvention avses med internationellt skydd av världens kultur- och naturarv
upprättande av ett system för internationellt samarbete och bistånd som har till syfte att stödja
stater som är parter i konventionen i deras ansträngningar att bevara och identifiera detta arv.
III. Mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och naturarv
Artikel 8
1. En mellanstatlig kommitté för skydd av kultur- och naturarv av särskilt stort universellt
värde, kallad "Världsarvskommittén, upprättas härmed inom Förenta Nationernas organisation för
utbildning, vetenskap och kultur. Den skall bestå av 15 stater som är parter i konventionen, valda
av fördragsslutande stater som sammanträder i en generalsession under ordinarie session av
generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
Antalet stater som är medlemmar av kommittén skall utökas till 21 från och med den första ordinarie
session av generalkonferensen vilket infaller efter det att denna konvention har trätt i kraft för
minst 40 stater.
2. Val av medlemmar till kommittén skall säkerställa en rättvis representation av världens
olika regioner och kulturer.
3. En företrädare för Internationella centret för studium av konservering och restaurering av
kulturegendom (ICCROM), en företrädare för Internationella rådet för kulturminnesvård (ICOMOS) och
en företrädare för Internationella unionen för skydd av natur och naturtillgångar (IUCN) samt, på
begäran av stater som är parter i konventionen vid generalsession under ordinarie session av
generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur,
ytterligare företrädare för andra mellanstatliga eller icke-statliga organisationer med liknande
syftemål, kan delta i kommitténs sammanträden i egenskap av rådgivare.
Artikel 9
1. Mandattiden för de stater som är medlemmar av Världsarvskommittén skall vara från slutet
av generalkonferensens ordinarie session under vilken de valdes till slutet av den tredje därpå
följande ordinarie session.
2. Mandattiden för en tredjedel av de medlemmar som utses vid det första valet skall upphöra
vid slutet av generalkonferensens första ordinarie session som följer på den session under vilken
de valdes; och mandattiden för ytterligare en tredjedel av de medlemmar som utses samtidigt skall
upphöra vid slutet av generalkonferensens andra ordinarie session som följer på den session under
vilken de valdes. Dessa medlemmar skall utses genom lottdragning av presidenten för
generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur efter
det första valet.
3. Stater som är medlemmar av kommittén skall som sina företrädare välja kompetenta personer
inom området för kultur- eller naturarv.
Artikel 10
1. Världsarvskommittén skall själv anta sina procedurregler.
2. Kommittén kan vid vilken tidpunkt som helst inbjuda offentliga eller privata
organisationer eller enskilda att delta i dess möten för samråd i särskilda frågor.
3. Kommittén kan upprätta de rådgivande organ som den anser nödvändiga för att kunna fullgöra
sina uppgifter.
Artikel 11
1. Varje stat som är part i denna konvention skall i mån av sina resurser förelägga
Världsarvskommittén en inventering över de objekt inom sitt territorium som utgör en del av kultur-
och naturarvet och lämpar sig att medtas på den lista som avses i stycke 2 i denna artikel. Denna
inventering, som inte skall betraktas som fullständig, skall innehålla dokumentation om den plats
där ifrågavarande objekt befinner sig och deras betydelse.
2. På grundval av de inventeringar som föreläggs av de staterna i enlighet med stycke 1 skall
kommittén upprätta, hålla aktuell och publicera, under titeln "Världarvslista", en lista över de
objekt som utgör en del av kulturarvet och na- turarvet såsom det definieras i artiklarna 1 och 2 i
denna konvention och som den anser ha särskilt stort universellt värde enligt av kommittén
fastställda kriterier. En aktuell lista skall skickas ut minst vartannat år.
3. Medtagande av ett objekt på Världsarvslistan kräver medgivande av den berörda staten.
Medtagande av ett objekt som befinner sig inom territorium över vilket mer än en stat gör anspråk
på suveränitet eller domsrätt skall på intet sätt påverka de tvistande parternas rättigheter.
4. Kommittén skall upprätta, hålla aktuell samt publicera, då omständigheterna så kräver,
under titeln "Lista över världsarv i fara", en lista över de objekt som är medtagna på
Världarvslistan för vilkas bevarande större insatser krävs och för vilka bistånd har begärts enligt
denna konvention. Denna lista skall innehålla en kostnadskalkyl för sådan verksamhet. Listan kan
endast omfatta sådana objekt som utgör en del av det kultur- och naturarv som hotas av allvarliga
och speciella faror, såsom hot om försvinnande på grund av tilltagande försämring, omfattande
offentliga eller privata projekt, snabb utveckling av tätorter eller turism; förstörelse förorsakad
av förändringar i markens användning eller i äganderätten därtill: större förändringar av okända
orsaker; övergivande av olika skäl; utbrott av eller hot om väpnad konflikt; storolyckor och
naturkatastrofer; allvarliga bränder; jordbävningar; jordskred; vulkanutbrott; förändringar i
vattennivån, översvämningar och störtvågor. Kommittén kan när som helst, om trängande behov
föreligger, uppta ett nytt objekt på Listan över världsarv i fara och omedelbart offentliggöra
sådant medtagande.
5. Kommittén skall ange de kriterier enligt vilka objekt som tillhör kultur- eller naturarvet
kan medtas på någon av de listor som avses i styckena 2 och 4 i denna artikel.
6. Innan kommittén avvisar en begäran om upptagande på en av de båda listor som avses i
styckena 2 och 4 i denna artikel, skall den samråda med den fördragsslutande stat på vars
territorium ifrågavarande kultur- ellet naturobjekt befinner sig.
7. Kommittén skall med berörda staters samtycke samordna och uppmuntra de undersökningar och
den forskning som är av nöden för att utarbeta de listor som avses i styckena 2 och 4 i denna
artikel.
Artikel 12
Den omständigheten att ett objekt som tillhör kultur- eller naturarvet inte har upptagits på
någon av de båda listor som avses i artikel 11 styckena 2 och 4 skall på intet sätt innebära att
det inte är av särskilt stort universellt värde av andra orsaker än de som följer av upptagande på
dessa listor.
Artikel 13
1. Världsarvskommittén skall motta och granska begäran från stater som är parter i denna
konvention om internationellt bistånd avseende de objekt som tillhör kultur- eller naturarvet inom
deras territorium och som finns upptagna eller kan lämpa sig att tas upp på de listor som avses i
artikel 11 styckena 2 och 4. Syftet med sådan begäran kan vara att säkerställa skydd, bevarande,
presenta- tion eller återställande av dessa objekt.
2. Begäran om internationellt bistånd enligt stycke 1 i denna artikel kan även gälla
identifiering av objekt, vilka tillhör kultur- eller naturarvet och vilka definieras i artiklarna 1
och 2, då inledande undersökningar har visat att ytteligare undersökningar vore motiverade.
3. Kommittén skall besluta om de åtgärder som skall vidtas med hänsyn till en sådan begäran
och bestämma, då så är lämpligt, biståndets art och omfattning samt lämna bemyndigande till att
nödvändiga arrangemang ingås med berörd regering.
4. Kommittén skall bestämma en prioritetsordning för sin verksamhet. Den skall härvid beakta
vilken betydelse de objekt som kräver skydd har för världens kultur- och naturarv, behovet att ge
internationellt bistånd till de objekt som är mest representativa för en naturmiljö eller för
egenarten och historien hos världens folk, hur brådskande arbetet är som skall utföras, vilka
resurser de stater förfogat över på vars territorium de hotade objekten befinner sig samt i
synnerhet i vilken utsträckning de med egna medel kan skydda dessa objekt.
5. Kommittén skall upprätta, hålla aktuell samt publicera en lista över objekten för vilka
internationellt bistånd har beviljats.
6. Kommittén skall bestämma hur resurserna från den fond som upprättats enligt artikel 15 i
denna konvention skall användas. Den skall undersöka olika möjligheter att utöka dessa resurser och
vidta alla lämpliga åtgärder härför.
7. Kommittén skall samarbeta med internationella och nationella, statliga och icke-statliga
organisationer som har liknande syftemål som denna konvention. Kommittén kan för genomförande av
sina program och projekt vända sig till sådana organisationer, i synnerhet Internationella centret
för studium av konservering och restaurering av kulturegendom (ICCROM). Internationella rådet för
kulturminnesvård (ICOMOS) och Internationella unionen för skydd av natur och naturtillgångar (IUCN)
såväl som till offentliga och privata organisationer och enskilda.
8. Kommitténs beslut skall fattas med två tredjedelars majoritet av närvarande och röstande
medlemmar. Kommittén är beslutför, när majoriteten av dess medlemmar är närvarande.
Artikel 14
1. Världsarvskommittén skall bistås av ett sekretariat, som utses av generaldirektören för
Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
2. Generaldirektören för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och
kultur skall iordningställa kommitténs dokumentation och uppgöra dagordning för dess möten varvid
han i största möjliga utsträckning bör nyttja de tjänster som Internationella centret för studium
av konservering och restaurering av kulturegendom (ICCROM), Internationella rådet för
kulturminnesvård (ICOMOS) och Internationella unionen för skydd av natur och naturtillgångar (IUCN)
tillhandahåller inom sina respektive verksamhetsområden och inom ramen för sina möjligheter, samt
är ansvarig för genomförandet av kommitténs beslut.
IV. Fond för skydd av världens kultur- och naturarv
Artikel 15
1. En fond för skydd av världens kultur- och naturarv av särskilt stort universellt värde,
kallad "Världsarvsfonden", upprättas härmed
2. Fonden skall utgöra en trustfond i enlighet med bestämmelserna i finans- reglementet för
Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
3. Fondens tillgångar skall bestå av:
a) obligatoriska och frivilliga bidrag från stater som är parter i denna konven- tion;
b) bidrag, donationer eller legat från:
i) andra stater;
ii) Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, andra
organisationer inom Förenta Nationernas system, i synnerhet Förenta Nationernas utvecklingsprogram
eller andra mellanstatliga organisationer;
iii) offentliga eller privata organisationer eller enskilda;
c) ränta på fondens medel;
d) medel från insamlingar och intäkter från evenemang som anordnas till förmån för fonden;
samt
e) alla andra medel som tillåts enligt fondens stadga såsom den utarbetas av
Världsarvskommitén.
4. Bidrag till fonden och andra former av bistånd som ställs till kommitténs förfogande kan
edast användas för sådana ändamål som fastställs av kommittén. Kommittén kan motta bidrag att
användas endast för ett visst program eller projekt, förutsatt att kommittén har bestämt att ett
sådant program eller projekt skall genomföras. Politiska villkor kan ej vara förenade med bidrag
till fonden.
Artikel 16
1. Utan att inverka på frivilliga tilläggsbidrag åtar sig de stater som är parter i denna
konvention att regelbundet vartannat år inbetala bidrag till Världarvsfonden vars storlek, i form
av en enhetlig procentsats som gäller för alla stater, skall fastställas av de fördragsslutande
staternas generalsession som sammanträder under sessioner av generalkonferensen för Förenta
Nationeras organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Detta beslut av generalsessionen
kräver majoritet av närvande och röstande fördragsslutande stater, som inte har avgett förklaring
som avses i stycke 2 i denna artikel. I intet fall skall det obligatoriska bidraget från stater som
är parter i konventionen överstiga 1 % av deras bidrag till den ordinarie budgeten för Förenta
Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
2. Varje stat som avses i artikel 31 eller 32 i denna konvention kan emellertid vid
tidpunkten för deponering av sitt ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument förklara
att den inte skall vara bunden av bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel
3. En fördragsslutande stat som har avgivit förklaring som avses i stycke 2 i denna artikel
kan vid vilken tidpunkt som helst återta sagda förklaring genom att underrätta generaldirektören
för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Återtagandet av
förklaringen träder emellertid inte i kraft i fråga om statens obligatoriska bidrag förrän dagen
för de fördragsslutande staternas följande generalsession.
4. För att kommittén effektivt skall kunna planera sin verksamhet skall bidragen från de
fördragsslutande stater, som har avgett förklaring som avses i stycke 2 i denna artikel, inbetalas
regelbundet minst vartannat år och skall inte understiga de bidrag som de skulle ha inbetalt om de
hade varit bundna av bestämmelserna i stycke 1 i denna artikel.
5. En fördragsslutande stat som är efter med betalningen av sitt obligatoriska eller
frivilliga bidrag för innevarande år och för omedelbart föregående kalenderår skall inte kunna
väljas till medlem av Världsarvskommittén; dock gäller inte denna bestämmelse för det första valet.
Uppdraget för en sådan stat som redan är medlem av kommittén skall upphöra vid det val som avses i
artikel 8 stycke 1 i denna konvention.
Artikel 17
De stater som är parter i denna konvention skall överväga eller främja upprättandet av
nationella offentliga och privata stiftelser eller sammanslutningar, vilkas syfte är att skaffa
donationer för skydd av kultur- och naturarvet såsom det definieras i artiklarna 1 och 2 i denna
konvention.
Artikel 18
De stater som är parter i denna konvention skall ge sitt bistånd till internationella
insamlingskampanjer som anordnas till förmån för Världsarvsfonden under beskydd av Förenta
Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur. De skall underlätta insamlingar som
görs för detta ändamål av de i artikel 15 stycke 3 nämnda organisationerna.
V. Villkor och tillvägagångssätt för internationellt bistånd
Artikel 19
Varje stat som är part i denna konvention kan begära om internationellt bistånd för objekt
inom sitt territorium, vilka tillhör det kultur- eller naturarv, som är av särskilt stort
universellt värde. Den skall tillsammans med sin begäran skicka in sådan information och
dokumentation som anges i artikel 21 som den förfogar över och som gör det möjligt för kommittén
att fatta beslut.
Artikel 20
Om ej annat följer av bestämmelserna i artikel 13 stycke 2, artikel 22 punkt c och artikel
23, kan internationellt bistånd enligt denna konvention endast beviljas för objekt, vilka tillhör
det kultur- och naturarv som Världsarvskommittén har beslutat eller kan besluta att föra upp på en
av de listor som avses i artikel 11 styckena 2 och 4.
Artikel 21
1. Världsarvskommittén skall fastställa hur begäran om internationellt bistånd skall
behandlas och skall närmare ange vad begäran skall innehålla; i denna anges det påtänkta projektet,
nödvändigt arbete, beräknade kostnader härför, hur brådskande projektet är samt skälen till att
resurserna hos den stat som begär om bistånd inte räcker till för att täcka alla utgifter. Begäran
skall vara åtföljda av expertutlåtanden, då så är möjligt.
2. Begäran som har sin grund i olyckor eller naturkatastrofer skall, på grund av den
brådskande insats som dessa kan medföra, ges omedelbar prioritetsbehandling av kommittén, som bör
ha en reservfond till sitt förfogande för sådana oförutsedda utgifter.
3. Innan kommittén fattar sitt beslut skall den utföra sådana undersökningar och ha de samråd
som den anser nödvändiga.
Artikel 22
Bistånd som beviljats av Världsarvskommittén kan ta följande former:
a) undersökningar rörande konstnärliga, vetenskapliga och tekniska problem som uppstår i
samband med skydd, bevarande, presentation och återställande av kultur- och naturarvet såsom detta
definieras i artikel 11 styckena 2 och 4 i denna konvention;
b) tillhandahållande av experter, tekniker och annan yrkeskunnig arbetskraft för att
säkerställa att det godkända projektet blir riktigt utfört;
c) utbildning av personal och specialister på alla nivåer inom området för identifiering,
skydd, bevarande, presentation och återställande av kultur- och naturarvet;
d) leverans av utrustning som den berörda staten inte innehar eller kan anskaffa;
e) lån till låg ränta eller räntefria lån som kan ha lång återbetalningstid;
f) i undantagsfall och när särskilda skäl föreligger, beviljande av subventioner som inte
behöver återbetalas.
Artikel 23
Världsarvskommittén kan också ge internationellt bistånd till nationella eller regionala
centra för utbildning av personal och specialister på alla nivåer inom området för identifiering,
skydd, bevarande, presentation och återställande av kultur- och naturarvet.
Artikel 24
Ingående vetenskapliga, ekonomiska och tekniska undersökningar skall utföras innan mer
omfattande internationellt bistånd beviljas. Mest avancerade metoder och teknik för skydd,
bevarande, presentation och återställande av kultur- och naturarvet skall användas vid dessa
undersökningar, och de skall ske i överensstämmelse med denna konventions syftemål.
Undersökningarna skall även belysa hur de resurser som finns till förfogande i den berörda staten
bäst kan utnyttjas.
Artikel 25
I regel skall endast en del av de nödvändiga arbetskostnaderna bäras av det internationella
samfundet. Bidraget från den stat som mottar internationellt bistånd skall utgöra en väsentlig del
av de medel som tilldelas varje program eller projekt, utom i de fall då landets resurser inte
räcker därtill.
Artikel 26
Världsarvskommittén och mottagarstaten skall i det avtal som de ingår fastställa på vilka
villkor ett program eller projekt, som får internationellt bistånd i enlighet med bestämmelserna i
denna konvention, skall utföras. Det tillkommer den stat som mottar sådant internationellt bistånd
att fortsätta att skydda, bevara och presentera de sålunda skyddade objekten i enlighet med de
villkor som fastställts i avtalet.
VI. Utbildningsprogram
Artikel 27
1. Varje stat som är part i denna konvention skall med alla lämpliga medel och i synnerhet
genom utbildnings- och informationsprogram sträva efter att stärka sina medborgares uppskattning av
och respekt för det kultur- och naturarv som definieras i artiklarna 1 och 2 i konventionen.
2. Den skall åta sig att omfattande informera sina medborgare om de faror som hotar detta arv
och om den verksamhet som bedrivs i enlighet med denna konvention.
Artikel 28
De fördragsslutande stater som mottar internationellt bistånd enligt konventionen skall vidta
lämpliga åtgärder för att sprida kunskap om betydelsen av de objekt, vilka är föremål för bistånd,
och om den roll som sådant bistånd har spelat.
VII. Berättelser
Artikel 29
1. De stater som är parter i denna konvention skall i de berättelser som de framlägger för
generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur vid de
tidpunkter och på sätt som konferensen bestämmer ge upplysningar om de stadganden och
administrativa föreskrifter som de har utfärdat samt om andra åtgärder, vilka de har vidtagit för
tillämpning av denna konvention, ävensom om de erfarenheter som vunnits på detta område.
2. Dessa berättelser skall bringas till kännedom för Världsarvskommittén.
3. Kommittén skall framlägga berättelser om sin verksamhet vid varje ordinarie session av
generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
VIII. Slutbestämmelser
Artikel 30
Denna konvention är avfattad på arabiska, engelska, franska, ryska och spanska, vilka fem
texter äger lika vitsord.
Artikel 31
1. Denna konvention skall vara föremål för ratifikation eller godkännande av stater som är
medlemmar av Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur i enlighet med
deras respektive konstitutionella förfarande.
2. Ratifikations- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos generaldirektören för
Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
Artikel 32
1. Denna konvention skall vara öppen för anslutning av alla stater som inte är medlemmar av
Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur och som av organisationens
generalkonferens inbjuds att ansluta sig därtill.
2. Anslutning skall ske genom deponering av anslutningsinstrument hos generaldirektören för
Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
Artikel 33
Denna konvention träder i kraft tre månader efter dagen för deponering av det tjugonde
ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet men endast i förhållande till de stater
som har deponerat sina respektive ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument på eller
före denna dag. I förhållande till varje annan stat träder konventionen i kraft tre månader efter
det att denna stat har deponerat sitt ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument.
Artikel 34
Följande bestämmelser skall gälla för de fördragsslutande stater som har en federal eller
icke enhetlig regeringsform:
a) vad beträffar bestämmelserna i denna konvention vars genomförande faller under federala
eller centrala lagstiftande myndighetens jurisdiktion skall den federala eller centrala regeringens
skyldigheter vara de samma som för de fördragsslutande stater som inte är federala stater;
b) vad beträffar bestämmelserna i denna konvention vars genomförande faller under
jurisdiktionen för enskilda delstater, länder, landskap eller kantoner, vilka enligt den federala
regeringsformen inte har skyldighet att vidta lagstiftande åtgärder, skall den federala regeringen
upplysa de behöriga myndigheterna i sådana stater, länder, landskap eller kantoner om sagda
bestämmelser samt rekommendera att de antas.
Artikel 35
1. Varje stat som är part i denna konvention kan uppsäga konventionen.
2. Uppsägning skall ske genom ett skriftligt instrument, som skall deponeras hos
generaldirektören för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
3. Uppsägningen träder i kraft tolv månader efter mottagande av uppsägningsinstrumentet. Den
skall inte påverka den uppsägande statens finansiella förpliktelser förrän dagen då uppsägningen
träder i kraft.
Artikel 36
Generaldirektören för Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur
skall underrätta de stater som är medlemmar av organisationen, de stater som inte är medlemmar av
organisationen och som avses i artikel 32 samt Förenta Nationerna om deponering av alla
ratifikations-, godkännande- eller anslutningsinstrument som avses i artiklarna 31 och 32 och om
uppsägningar som avses i artikel 35.
Artikel 37
1. Denna konvention kan revideras av generalkonferensen för Förenta Nationernas organisation
för utbildning, vetenskap och kultur. Revideringen skall dock vara bindande endast för de stater
som blir parter i den konvention som innehåller revideringen.
2. Om generalkonferensen antar en ny konvention varigenom denna konvention helt eller delvis
revideras, skall denna konvention, såvida inte den nya konventionen föreskriver annat, upphöra att
vara öppen för ratifikation, godkännande eller anslutning från dagen då den nya konvention som
innehåller revideringen träder i kraft.
Artikel 38
I enlighet med artikel 102 i Förenta Nationernas stadga skall denna konvention registreras i
Förenta Nationernas sekretariat på anmodan av generaldirektören för Förenta Nationernas
organisation för utbildning, vetenskap och kultur.
Som skedde i Paris den 23 november 1972 i två autentiska exemplar som undertecknats av
ordföranden vid generalkonferensens sjuttonde session och generaldirektören för Förenta Nationernas
organisation för utbildning, vetenskap och kultur och som skall deponeras i arkivet hos Förenta
Nationernas organisa-tion för utbildning, vetenskap och kultur, bestyrkta kopior därav skall
sändas till alla stater som avses i artiklarna 31 och 32 samt till Förenta Nationerna.
(Underskrifter)