Världsarvet i Finland

Den allmänna konventionen om att skydda världens natur- och kulturarv är ett internationellt avtal som godkändes av Unesco 1972. Utgångspunkten är att bevara världens unika kultur- och naturarv som är hotat för kommande generationer.

Konventionens målsättning är att öka förståelsen för det unika arv som olika nationer besitter samt sprida kunskap om det. Det internationella samarbetet omfattar räddningsaktioner, vård och restaurering av kulturarvet då de nationella ansträngningarna inte räcker till.

Nationella världsarvsstrategin 

Nationella världsarvsstrategin drar upp riktlinjer för Finlands världsarvspolitik och hur Unescos världsarvskonvention förverkligas i Finland under åren 2015–2025.

Enligt världsarvsstrategin är Finland en ansvarsfull världsarvsaktör och en föregångare i skyddet, upprätthållandet och presentationen av sina världsarvsobjekt. De livskraftiga miljöerna är ett gemensamt världsarv för kommande generationer.

Arbetet med strategin fortgår genom utarbetandet av en mera precis handlingsplan som presenterar sätt att genomföra åtgärderna, ansvariga parter, tidsplaner, kostnadseffekter och uppföljningen. Planen utarbetas i samarbete med centrala ministerier och de intressegrupper som ansvarar för världsarvsobjekten och genomförandet av åtgärderna.

Vårt gemensamma arv. Nationell världarvsstrategi 2015-2025 (pdf)

Världsarvslistan blir längre för varje år 

För att inskrivas på världsarvslistan måste ett kulturobjekt fylla vissa kriterier. Det bör t.ex. vara ett mästerverk skapat av människan eller ett exceptionellt vittnesmål om en levande eller redan utdöd kultur. Objektet kan vara en byggnadstyp som representerar ett viktigt historiskt skede eller en traditionell bosättning från en viss kultur. Det kan även hänföras till händelser, levande tradition, idéer, religioner eller konstnärliga och litterära verk.

Ett naturobjekt kan berätta om viktiga utvecklingsskeden i jordens historia eller vara exempel på en pågående ekologisk eller biologisk förändring. Det kan representera ett exceptionellt vackert landskap eller vara hemvist för en hotad djurart.

På världsarvslistan finns för tillfället totalt 1052 objekt, varav 814 är kulturobjekt, 203 naturobjekt och 35 objekt med kultur- och naturvärden (år 2016).

Finlands världsarv

  • Sveaborg (sedan 1991)
  • Gamla Raumo (1991)
  • Petäjävesi gamla kyrka (1994)
  • Verla träsliperi och pappfabrik (1996)
  • Sammallahdenmäki, gravrösen från bronsåldern (1999)
  • Struves kedja (2005)
  • Kvarkens skärgård (2006)
Objekt som delvis är jämförbara med världsarvobjekt, och särskilt med Kvarkens skärgård, är  biosfärområden i anslutning till Skärgårdshavet och Nordkarelen. Dessa hör till Unescos program Människan och biosfären. Ett annat jämförbart område är geoparken i Rokua, som hör till Unescos geoparkprogram.


Världsarvskommitté

Världsarvskommitténs främsta uppgift är att besluta om användningen av världsarvsfonden och om de objekt som årligen väljs till världsarvslistan samt att uppfölja läget vid världsarvsobjekten. Kommittén består av 21 länder.

Finland valdes till medlem i kommittén i samband med världsarvskonventionsparternas möte i Paris i november 2013. Enligt reglementet gäller medlemskapet i kommittén sex år, men under de senaste åren har medlemsländerna frivilligt begränsat mandatet till fyra år för att försnabba omsättningen av medlemmar. Även Finland har begränsat sitt mandat till fyra år.

Finlands huvudrepresentanter i kommittéarbetet kommer från Museiverket och Forststyrelsen.

Finland framhäver utveckling av världsarvsobjektens förvaltning och skyddsplaner, en balansering av världsarvslistan bland annat så att underrepresenterade geografiska områden (såsom Afrika och Stillahavsområdet) får fler objekt på listan. Därtill betonar Finland vikten av att öka den allmänna kunskapen om världsarvsverksamheten bland annat genom världsarvsfostran.


Världsarvskommitténs webbplats