Europeiska Unionen skapar och stöder samarbete som gäller medlemsstaternas utbildning men bevarar samtidigt varje medlemsstats befogenheter gällande innehållet i och organiseringen av utbildningssystemen.
EU:s uppgift är att bidra till att utveckla högklassig utbildning genom att uppmuntra medlemsstaterna till samarbete samt vid behov stödja och komplettera verksamheten. EU strävar bl.a. efter att utveckla den europeiska dimensionen i utbildningen, främja studerandes och lärares rörlighet samt främja samarbete mellan läroanstalterna.

EU främjar samarbetet bl.a. genom följande åtgärder:

• gemenskapens handlingsprogram: Programperioden för EU:s program Sokrates och Leonardo da Vinci tog slut i slutet av år 2006. Det nya programmet för livslångt lärande (Lifelong Learning Programme, LLP) ersätter de tidigare programmen. 
• gemenskapens juridiska dokument genom vilka det politiska samarbetet mellan medlemsstaterna främjas: rekommendationer och meddelanden om bl.a. livslångt lärande, utvärdering av kvaliteten på skol- och universitetsundervisningen samt samarbete med tredje land och beredningsdokument och försöksprojekt.

Europeiska unionens befogenheter i utbildningsfrågor baserar sig på artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget. Enligt artikel 149 skall gemenskapen bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att stödja och komplettera deras insatser. Artikel 150 gäller samarbete inom yrkesutbildningen.
Europeiska unionens verksamhet inom utbildning finansieras i huvudsak genom programmet för livslångt lärande. I Finland ansvarar Centret för internationellt personutbyte CIMO för informationen och för rådgivningen.

Organiseringen av samarbetet

Inom EU utövas den högsta beslutanderätten av rådet, för vilka medlemsstaterna har ett roterande ordförandeskap för halvårsperioder. Vid rådets möten behandlas kommissionens initiativ till nya program och rekommendationer. Också ordförandelandet kan lyfta fram ämnen om vilka rådet kan avge gemensamma resolutioner och slutsatser.

Utbildningsfrågor behandlas i EU:s utbildnings-, ungdoms- och kulturråd. Rådet följer i sitt beslutsfattande den s.k. medbeslutandeproceduren, vilket betyder att beslutet fattas tillsammans med Europaparlamentet. Största delen av besluten om utbildningsfrågor i rådet fattas med kvalificerad majoritet. Utbildningsrådets ärenden bereds i rådets arbetsgrupper, i utbildningskommittén (Education Committee).

Lagstiftningen om erkännande av examina är en del av gemenskapens lagstiftning om den interna marknaden som gäller fri rörlighet för personer. Grundprincipen är att en person som är behörig att utöva ett yrke i ett medlemsland skall vara behörig att utöva yrket i vilken som helst av EU:s medlemsstater.

Frågor som gäller erkännande av examina behandlas i EU:s konkurrenskraftsråd och undervisningsministeriet svarar för beredningen av gemenskapslagstiftningen gällande erkännande av examina. I Finland svarar Utbildningsstyrelsen för information och rådgivning som gäller internationell jämförelse av examina.

Gemensamma mål för utbildningssystemen i Europa

Vid Europarådets möte i Lissabon våren 2000 satte unionen upp som ett strategiskt mål att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi. För att målet skall uppnås måste ekonomin och samhället reformeras bl.a. genom utbildningspolitiken.

Som en del av Lissabonstrategin godkände EU:s undervisningsministrar våren 2001 gemensamma mål för Europas utbildningssystem fram till år 2010. Strävan är att förbättra kvaliteten på utbildningssystemen, underlätta möjligheterna att delta i utbildning och öka kontakterna mellan utbildningssystemen.

Man följer upp hur målet uppfylls med hjälp av en metod om öppen koordinering, där

• de gemensamma målen kartläggs och definieras 
• man skapar gemensamt definierade mätinstrument (statistik, indikatorer), med hjälp av vilka medlemsstaterna kan gestalta sin situation och följa upp hur målen uppfylls 
• man skapar jämförbara samarbetsredskap, med vilka man främjar undervisningsprogrammens innovativitet, kvalitet och relevans (spridning av god praxis och försöksprojekt).

Främjande av livslångt lärande och utvecklande av utbildningssektorerna

Begreppet livslångt lärande har blivit en huvudprincip vid utvecklandet av utbildningen. Det nya programmet för livslångt lärande består av fyra program: Comenius, Erasmus, Leonardo da Vinci och Grundtvig.

• Comenius -programmet inriktar sig på utbildningens första stadier: från förskola till andra stadiet. 
• Erasmus-programmet vänder sig till universitet och högskolor. 
• Leonardo-programmet fokuserar på att utveckla yrkesutbildningen. 
• Grundtvig-programmet fokuserar på att utveckla vuxenutbildningen.

Genom det nya programmet har varje program fått några nya funktioner.

Utöver dessa fyra hör även ett tvärgående program samt Jean Monnet -programmet till programmet för livslångt lärande. Målet med det tvärgående programmet är att främja europeiskt samarbete på områden som innefattar målgruppen i flera program. Exempel på tvärgående program är programmen om språkinlärning och IT, som i det nya programmet berör alla underprogram.

Programmets budget är upplagd för sju år och kommer att uppgå till ca 7 miljarder euro. Centret för internationellt personutbyte CIMO fungerar som programmets nationella byrå.

För att effektivera det europeiska samarbetet inom yrkesutbildningen inleddes Köpenhamnsprocessen år 2002. Dess mål är att genom ökat samarbete förbättra yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft samt främja rörligheten för dem som deltar i yrkesutbildning eller har avlagt en yrkesinriktad examen.

Inom den högre utbildningen är Bolognaprocessen huvudforumet för det europeiska samarbetet. Dess mål är att skapa ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning fram till år 2010. Syftet är att öka den europeiska högskoleutbildningens konkurrenskraft och dragningskraft i förhållande till andra världsdelar.

Hinder för rörligheten undanröjs

Rörlighet inom utbildning är en väsentlig del av fri rörlighet för människor, som är en av grundfriheterna som tryggas av grundfördraget. Rörlighet är även ett av Europeiska unionens huvudmål för utbildningspolitiken. För att undanröja hindren för rörlighet har EU skapat olika metoder, genom vilka överföring av examina och kompetenser för studier och arbete främjas.

Europarådet godkände i december 2000 en handlingsplan för rörlighet. I juli 2001 antogs Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/613/EG om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare. Kommissionen gav dessutom 2001 ett meddelande om en strategi för rörlighet i det europeiska området för forskningsverksamhet. I februari 2002 igen antog kommissionen en handlingsplan för kompetens och rörlighet. År 2005 publicerade kommissionen en rekommendation om den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet. Dessutom utsåg kommissionen år 2006 Europeiska året för arbetstagarnas rörlighet.

Överföringen och tydliggörandet av examina och kompetenser främjas bl.a. med följande medel

• en tilläggsdel till examensbetygen över yrkesutbildning och en tilläggsdel till betygen 
• ett europeiskt system för överföring av studieprestationer och vitsord för erkännande av studier som fullgjorts utomlands 
• en europeisk meritförteckningsmodell, med vars hjälp en persons examina och kompetenser kan presenteras tydligt och effektivt 
• ett Europass-betyg, i vilket antecknas kunskaper och erfarenheter som en person förvärvat både inom och utom det officiella utbildningssystemet.

Kommissionen publicerade den 8 juli 2005 ett förslag till ett gemensamt ramverk för europeiska examina, EQF. Målet med rekommendationen är att förbättra EU-medborgarnas rörlighet och främja livslångt lärande bl.a. genom att göra det lättare att jämföra examina. Förslaget erbjuder en gemensam referensram för samarbete mellan medlemsländerna. Enligt rekommendationen bör medlemsstaterna börja använda sig av EQF senast år 2009. Ärendet behandlas fortfarande i utbildningskommittén.